Tog en lååååång (ofrivillig bortsnoozande) sovmorgon idag och det hade Aston inget emot! 10 i 12 steg jag upp och då låg Aston kvar och drog sig. Sen myste vi på en stund (läs: jag var jobbig med honom med katten (mössan) och tog massa fina bilder..) och sen gick vi ut. Snipp snapp snut så var sagan slut. 

 

Kom nyss hem från jobbet och nu ligger palten och sover i mitt knä, som ett plåster är han.

 

Skiter på mig lite varje gång jag ska gå till bilen på parkeringen utanför mitt jobb (Anderstorp). Skumma typer stryker omkring och typ gråter, skriker, stannar och stirrar på mig, tjuvkopplar bilar och gömmer sig när jag går till bilen. Fyf'än, ska förevigt bo i ursviken, vara klädd i nitade kläder och alltid ha tjugofem aggresiva kamphundar på armet utifall att..

 

Nu var sagan slut på riktigt.