Aston börjar vänja sig lite också, han är inte lika misstänksam när jag hoppar på kryckor till toan. När jag kom hem från sjukhuset trodde han nog att jag var en utomjording med två extra ben. Haha, som den lilla vakthund han är stod han och morrade/skällde i dörröppningen och vågade nästan inte kolla när jag hoppade fram. Men nu verkar han ha vant sig. Han brukar lägga upp tassen försiktigt på soffan och fråga om lov ifall han får sätta sig i soffan om jag ligger där.  

Lite gosimysig har han varit också!